Will Ferrell och Adam McKay, som tidigare gjorde roliga men inte felfria flamskomedin Anchorman har äntligen gett Dum & Dummare-genren återupprättelse. Efter ett antal Bröderna Farrelly-filmer där för mycket bajs, kiss och sperma ersatt den underbara komiken i puckade människors öden levererar Ferrell och McKay underbart hämningslös komik i en så simpel historia som en racerförares upp-och-nedgående karriär.
Denna racerförare spelas självklart av Ferrell som numera kan spela respektlösa hånflinspuckon i sömnen. Storyn är av typen som skulle ha kunnat klottras ner på en servett men det är knappast storyn som är det relevanta i en sådan här film. Rollfigurer, repliker och scener är av sådan klockren och perfekt tajmad typ som man inte sett sedan Titta vi flyger hade premiär för 26 år sedan.
McKays ess i skjortärmen är att istället för att låta de vanliga komediproffsen, med undantag för Ferrell som känns som ett garantikort för en modern komedi idag, så har han låtit duktiga, vanligtvis mer seriösa karaktärsskådisar pröva sina komediådror – och de gör det galant. Paul Thomas Andersson-favoriten John C Reilly är ypperlig som Ferrells bästis och ständige följeslagare. Gary Cole är lika avslappnat perfekt som alltid i rollen som Ferrells försupna loserfarsa.
Som de flesta filmer av denna sort blir det en aning väl grabbigt (kvinnliga motsvarigheter blir oftast Snygg, sexig singel eller liknande…) men filmens kvinnliga birollsinnehavare tar dock ändå gott om plats bland all machoattityd och tuppfäktning. Jane Lynch står i spetsen och gör årets coolaste white trash-morsa på film medan Amy Adams, Leslie Bibb och gamla Saturday Night Live-favvon Molly Shannon lyser i sina biroller som dock kunde ha fått större utrymme.
Filmens höjdpunkt är dock utan tvekan Sacha Baron Cohen som efter Ali G, Borat och nu kaffepimplande fjollfransosen Jean Girrard bevisat att Hollywood har en ny kung när det gäller hysteriska (och hysteriskt roliga) stereotyper, speciellt nu när Jim Carrey gått och blivit seriös. Det är en sann glädje att se Cohen och Ferrell ivrigt försöka spela ut varandra i sanslösa dialoger.
Den här filmen lär knappast hala in någon Oscar av något slag, eller motta hyllningar för något starkt samhällskritisk men som renodlad komedi är den bland det roligaste – och knäppaste – jag sett på bio på länge.
MUSIK
WILL FERRELL OCH SACHA Baron Cohen är två lysande komiker som ivrigt försöka spela ut varandra i sanslösa dialoger i Talladega Nights.
