Detta isländska underverk har förbryllat och förtrollat människor i flera år nu, alltsedan soloalbumet Debut kom ut på marknaden 1993 med hitlåtar som Play Dead och Violently Happy. Få trodde väl då att denna mystiska kvinna skulle komma att bli så stor att hon skulle få fungera som avslutande nummer på Orangea scenen på Roskildefestivalen och därmed tilldelas samma ära som storheter som exempelvis The Cure tilldelats tidigare.
Det är fullt framför scenen denna söndagskväll som är den sista festivaldagen i Roskilde detta år och förväntningarna är höga. Ca tio minuter försenad dyker hon så upp, detta vackra sagoväsen till kvinna, och börjar sjunga. Publiken jublar och hennes unika röst höjer sig över folkmassorna.
Låtarna avlöser varandra och backas upp av såväl fyrverkerier som spektakulära eld- och ljusshower. När en lugn ballad framförs skådas snart tusentals tändare lysa i mörkret som eldflugor. Otroligt mäktigt.
Det finns självklart en stor skara trogna fans i publikhavet, men andelen nyfikna som tagit sig dit mest för att se vad det är som är så speciellt med just denna artist är nog betydligt fler än på de flesta vanliga spelningar. För det här är ingen vanlig spelning. Långt ifrån. Det här är en helhetsupplevelse, ett allkonstverk som går rakt igenom och berör både kropp och själ.
Det är i det närmaste omöjligt att ta ögonen ifrån isländskan som på något sätt verkar helt omedveten om sin genomslagskraft. Kanske är det just detta som gjort henne till den superstjärna hon blivit? Hennes till synes totala omedvetenhet om sin storhet och den inverkan hon trots allt har på människors liv.
När konserten så småningom avslutas med Human Behaviour är det knappast många som ärligt kan påstå att de lämnats totalt oberörda.
|
KONSERT
|
Björk |
|
VAR?
|
Orangea scenen, Roskildefestivalen 29 juni 2003 |
|
BÄST
|
Stämningen |
|
SÄMST
|
För lite prat mellan låtarna |
|
WWW
|
bjork.com |
|
RECENSENT
|
Zandra Hedlund |
|
BETYG
|
 |
DET ÄR FÅ SOM lämnar en konsert med Björk oberörd. Islänningen är svår att hålla ögonen ifrån.
